Bildanalys: Linn Koch Emmery

Linn Koch Emmery

New York 2011

Fotografi

Det är ljust utomhus, men mörkt inomhus. I förgrunden syns persienner som är vinklade så att det går att se ut utanför fönstret. Persiennerna är lite gul/vita och täcker hela bilden som ett linjärt mönster. I nedre vänstra hörnet är det en hand som särar på persiennerna med pekfingret och långfingret. Eftersom det är mörkt innanför skapas en skugga på handen. Utanför fönstret en bit ifrån syns mest en brun/röd tegelvägg, men även en vit stenvägg på den vänstra sidan som agerar bakgrund i bilden. På bilden går det att se att huset med den brun/röda tegelväggen har fem våningar. På varje våning syns åtta fönster. Eftersom det är ljust ute så speglas ljuset i fönstrena på andra sidan och därför går det inte att se in, det är bara vitt. Fönstrena på tegelhuset är rektangulära och mycket mindre än fönstrena på det vita stenhuset som är kvadratiska. Allt innanför fönstret är underexponerat och allt utanför fönstret och även en del av handen som ljuset utifrån träffar är överexponerat. 

Bilden är tagen väldigt nära persiennerna och jag tror att det kan vara den högra handen som tar bilden och den vänstra handen som särar på persiennerna. Skärpan ligger på handen och leder blicken att titta genom det stora hålet som skapas i persiennerna av handen som särar på dem. Bilden känns intressant då det finns ett djup. Eftersom handen och persiennerna är innanför fönstrena och nära, medan husväggarna är utanför fönstrena, längre bort och känns väldigt kalla. Det blir en stor kontrast. Jag tycker det känns som att det är morgon. Hon har vaknat i en nya stad. Hon känner sig liten och rädd för vad som finns där ute. Innanför i rummet är det tryggt och lugnt. Men utanför går en stor gata med massor av bilar, bussar och människor som svischar förbi. All denna trafik ekar mellan husfasaderna och gör sig hörd inne i rummet som ett lågt muller.

Jag vet att Linn Koch Emmery tog sina bilder väldigt spontant på resor som hon har gjort mellan 2008 och 2013. Därför tror jag inte att hon har lagt så mycket värdering i vem avsändaren är. Dock tror jag att många kan associera till bilden. Om man har varit iväg och rest kan man nog känna igen sig i känslan av att sig liten i en stor ny stad. Men vissa kanske känner såhär varje morgon när dem vaknar. Att världen utanför fönstret är för stor och väldigt skrämmande.