Bildanalys: Linn Koch Emmery

Linn Koch Emmery

New York 2011

Fotografi

Det är ljust utomhus, men mörkt inomhus. I förgrunden syns persienner som är vinklade så att det går att se ut utanför fönstret. Persiennerna är lite gul/vita och täcker hela bilden som ett linjärt mönster. I nedre vänstra hörnet är det en hand som särar på persiennerna med pekfingret och långfingret. Eftersom det är mörkt innanför skapas en skugga på handen. Utanför fönstret en bit ifrån syns mest en brun/röd tegelvägg, men även en vit stenvägg på den vänstra sidan som agerar bakgrund i bilden. På bilden går det att se att huset med den brun/röda tegelväggen har fem våningar. På varje våning syns åtta fönster. Eftersom det är ljust ute så speglas ljuset i fönstrena på andra sidan och därför går det inte att se in, det är bara vitt. Fönstrena på tegelhuset är rektangulära och mycket mindre än fönstrena på det vita stenhuset som är kvadratiska. Allt innanför fönstret är underexponerat och allt utanför fönstret och även en del av handen som ljuset utifrån träffar är överexponerat. 

Bilden är tagen väldigt nära persiennerna och jag tror att det kan vara den högra handen som tar bilden och den vänstra handen som särar på persiennerna. Skärpan ligger på handen och leder blicken att titta genom det stora hålet som skapas i persiennerna av handen som särar på dem. Bilden känns intressant då det finns ett djup. Eftersom handen och persiennerna är innanför fönstrena och nära, medan husväggarna är utanför fönstrena, längre bort och känns väldigt kalla. Det blir en stor kontrast. Jag tycker det känns som att det är morgon. Hon har vaknat i en nya stad. Hon känner sig liten och rädd för vad som finns där ute. Innanför i rummet är det tryggt och lugnt. Men utanför går en stor gata med massor av bilar, bussar och människor som svischar förbi. All denna trafik ekar mellan husfasaderna och gör sig hörd inne i rummet som ett lågt muller.

Jag vet att Linn Koch Emmery tog sina bilder väldigt spontant på resor som hon har gjort mellan 2008 och 2013. Därför tror jag inte att hon har lagt så mycket värdering i vem avsändaren är. Dock tror jag att många kan associera till bilden. Om man har varit iväg och rest kan man nog känna igen sig i känslan av att sig liten i en stor ny stad. Men vissa kanske känner såhär varje morgon när dem vaknar. Att världen utanför fönstret är för stor och väldigt skrämmande.

Ljus

 Medljus                                    Medljus med blixt

  Motljus                                Motljus med blixt

  Sidoljus                                Sidoljus med blixt

Slutartid

Frysa rörelse

Rörelseoskärpa

Panoreringsoskärpa

Inzoomningsoskärpa

Från början ville jag göra en bildserie som hängde ihop. Eftersom att löven på alla träd är så fina nu på hösten så tänkte jag att det var en bra idé att fota det. Jag skissade lite för att få ner mina idéer på papper och för att samla mina tankar. Jag skrev upp uppgifterna och vilka inställningar som jag skulle använda. Jag hade en ganska klar bild av hur jag ville ville att det skulle bli. Det brukar jag inte ha i vanliga fall. Det var såhär som jag tänkte:

Jag har arbetat med slutartider mycket innan. Så att jag tyckte inte att det var så svårt. Dock blev inte bilderna så som jag ville. Tidigare har jag oftast bara knäppt av en bild på fina motiv i min omgivning. Men nu hade jag en idé som jag ville skulle bli på ett speciellt sätt. Det svåraste i uppgiften var därför att ha tålamod. Jag känner att jag inte riktigt lyckades med det den här gången. Jag fotade därför massor av olika motiv flera gånger och kände mig stressad. Det måste jag träna mer på!

Jag tog väldigt många bilder och dessutom flera gånger. Därför tog jag bort många av bilderna från kameran. Så att nu vet jag inte exakt vad jag använde för inställningar. Jag kan gissa på ett ungefär utifrån bilderna och uppgiften. Det måste jag tänka på till nästa gång. Att skriva upp inställningarna direkt eller komma ihåg att skriva upp dem när jag kommer hem och har fotat klart.

Till nästa gång ska jag tänka på att ta det lite lugnare. Tänka efter när jag väl är ute och fotar. Så att jag slipper att gå ut flera gånger, för att jag var stressad. Sen kan det hända att jag inte blir nöjd. Men då så måste jag verkligen ha tålamod och gå ut igen och börja om. Tänka efter vad det var som jag inte tyckte om i den gamla bilden och ändra det till den andra bilden. Jag tror att jag ibland jämför mina bilder för mycket med andras. Det är bra att bli inspirerad av andras bilder tycker jag. Men sedan måste jag tro på mig själv och ta en egen bild som verkligen är min.

Bländare & exponering

BLÄNDARE:

Bländare: 1,8

Bländare: 22

Jag gjorde det enkelt för mig och valde min blomma som jag har i fönstret. Tog en bild med bländare 1,8, vilket är den största bländaren jag kan ha på mitt objektiv. Sedan tog jag en till bild med bländare 22, vilket är den minsta som jag kan ha på mitt objektiv. Jag tog bilderna på Manuell. Så att jag ändrade slutartiden själv när jag ändrade bländaren.

Uppgiften var väldigt enkelt och det tog inte så lång tid att ta bilderna. För att det inte var så mycket att tänka på.

EXPONERING

Den här uppgiften har verkligen inte gått bra för mig. Jag använde mig först av samma motiv som i "Bländar uppgiften". Jag valde att fota blomman, för att då fick jag med komplement färger. Den stod i mitt fönster och jag behövde ha så mycket ljus som möjligt. Jag testade på alla möjliga olika sätt för att få fram ett tydligt resultat. När jag tog de första bilderna använde jag min egen kamera. Först gjorde jag inte jätte stora ändringar. Men när jag märkte att det inte blev någon skillnad alls så ändrade jag ända upp till +5,0 och ner till -5,0. Ändå såg jag ingen skillnad. Då visste jag inte ifall det var jag som hade fattat fel, om det var fel på kameran eller om jag hade använt mig av fel inställningar.

Idag har jag testat med två av skolans kameror. Det var inte världen bästa ljus här i skolan och det kan ha varit en orsak. Men det blev inget jätte tydligt resultat idag heller. Jag lyckades få en överexponerad bild, men inte en underexponerad på samma motiv.

Jag förstår uppgiften och hur det ska bli. Men jag kan inte få till det. Ska tänka på att testa detta när det t.ex. är väldigt ljust och jag ändå vill använda mig av en stor bländare. Då kanske jag återkommer och lägger in några bilder här!

Uppgift utställning

Inge Hallberg

Norrköping, 1964

Fotografi

På bilden ser jag en pojke som är ungefär två år gammal. Han har en mörk stickad tröja och under den sticker det fram en ljus tröja. Pojken har ett par shorts på sig som han har dragit ner halvvägs och därför syns hela rumpan. Han står med ryggen mot fotografen. På pojkens vänstra sida står en man, också med ryggen mot fotografen. Han har kostym på sig och han håller i ett par små skor, vilket jag tror är pojkens. På pojkens högra sida står en cykel. Jag kan bara se bakdäcket med ett lyse och pakethållare.
Framför pojken och mannen springer det runt sju ungdomar som spelar fotboll. Alla står på helspänn och kollar åt samma håll (troligtvis där bollen är). Bortom ungdomarna som spelar är det två hus med många fönster. Pojken, mannen och ungdomarna befinner sig på en gräsyta.

Jag tycker att det känns som att det är en varm sommarkväll. Solen håller på att gå ner, men det är fortfarande varmt, eftersom att pojken bara har shorts som han inte ens vill ha på sig. Jag har själv tillbringat många timmar på fotbollsplanen. Både på planen och vid sidan av. Det är en speciell känsla. Det är mycket folk och det känns rörigt. Men det är ändå något speciellt. Alla kan vara med, både vuxna, ungdomar och barn. Det hänger mycket känslor i luften. Vem ska vinna? Känslan av glädje till besvikelse kan gå på en sekund och det är just det som gör spelet och kvällen så spännande. Pojken kan dock inte koncentrera sig på allt detta och håller på med helt andra saker. Jag vet inte riktigt vad han gör faktiskt. Kanske är han kissnödig eller så vill han bara ha uppmärksamhet. Han kanske inte riktigt vet själv, men det är just det som tilltalar mig i bilden. Det är aldrig riktigt någon som vet vad man håller på med.  Jag kan känna doften av sommar och gräs. Jag kan även känna gemenskapen i laget. Fotboll på sommaren är det allra bästa! 

Jag valde bilden för att jag känner igen mig i den. Jag har upplevt det som bilden berättar för mig. Det finns mycket att kolla på och mycket att tänka på. Jag tycker även bäst om bilder som är tagna spontant. Att ta bilder spontant är det allra enklaste sättet att ta en bra bild som verkligen speglar personligheterna i bilden. Det blir allra ärligast då!

Utsnitt & perspektiv

 Grodperspektiv

Fågelperspektiv

 Normalperspektiv

Totalbild

 Helbild

 Halvbild

Närbild

Extremnärbild

Reflektioner:

Jag och Josefine började med att gå ut och fota i industrilandskapet. Jag fotade på manuellt läge och ställde in slutartid och bländare själv. Vi var ute ganska länge och sedan gick vi in när det började att regna. Jag och Josefine hade inte förstått att det var viktigt att ta sina egna bilder. Så att vi fotade lite olika motiv och försökte få med alla utsnitten och perspektiven. Sedan laddade vi in bilderna i datorn och valde sedan ut vilka jag ville använda. När vi skulle börja redigera trodde jag inte att jag hade tillräckligt med bilder. Men jag tyckte att det gick bra och att jag fick med de utsnitten och perspektiven som skulle vara med i uppgiften. Hade jag vetat att vi skulle ta bilderna själva skulle jag ha tagit samma objekt och fotat från olika vinklar. Då hade slutresultatet blivit bättre och jag hade känt mig nöjdare.